måndag 30 april 2012

Skogen, staten och kapitalet


I den andra delen av artikelserien Skogen vi ärvde (Lagen är en rödridå) skriver Maciej Zaremba om hur det går till då Skogsstyrelsen granskar anmälningar om avverkning. Om Zaremba inte är helt ute och cyklar, vilket jag inte har skäl att tro, lämnar Skogsstyrelsen i det närmaste helt fritt för skogsägarna att avverka som de själva önskar. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson tycker att detta är helt i sin ordning och hänvisar till äganderätten som tydligen i detta fall går före alla andra intressen.
  Man kan jämföra med byggande. Den som äger en bit mark har aldrig automatiskt rätt att bygga där han finner lämpligt. Inte ens i ett område som är planerat för t.ex. villabebyggelse kan markägaren smälla upp småhus efter eget behag. Ritningar måste skickas till kommunens byggnadsnämnd som ofta har synpunkter på detaljnivå. Men när det gäller anmälningar om avverkning till Skogsstyrelsen har myndigheten i endast ett fall av tiotusen någon synpunkt på skogsägarnas planer. Skogsstyrelsen borde i själva verket ha till uppgift att balansera skogsbolagens intressen mot alla andra berörda intressen som djur- och växtliv, närboende, turism, friluftsfolk, dagisgrupper o.s.v.
  Eskil Erlandsson anser tydligen att dagens modell för skogsägarna, ”Frihet under ansvar”, fungerar bra. Och för att spekulera lite så kan jag tänka mig att han har rätt i många fall när det gäller små ägare som själva bor i anslutning till sin skog och måste se sina grannar i ögonen. Men varför skulle ett större skogsbolag bry sig om något annat än att maximera sin vinst?
  Jag arbetar själv inom fordonsbranschen som de senaste decennierna har gjort enorma ansträngningar för att reducera de skadliga utsläppen från avgasrören. Men denna förändring har varit helt driven av myndigheternas lagkrav, alltså den raka motsatsen till ”Frihet under ansvar”.
  Det verkar som om staten står enbart på skogsägarnas sida och glömmer att dess roll som i andra fall borde vara att balansera olika intressen.
  Nästa gång ettåringen och jag är ute i skogen ska jag sjunga en gammal klassiker från sjuttiotalet för henne: Staten och kapitalet, dom sitter i samma båt…

Zaremba i DN: Lagen är en rökridå (del 2 av 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar